En forskare (John Cusack) öppnar en portal till ett parallellt universum och får kontakt med sin dubbelgångare i ett försök att stoppa jordens undergång som förutspåtts av Mayaindianerna.

2012 är enligt sägnen det år då jorden kommer drabbas av upprepade naturkatastrofer i form av vulkanutbrott, orkaner och smältande glaciärer.

En actionfilm från Roland Emmerich som tidigare gett oss filmer såsom, ”Day after Tomorrow”, ”Independence Day”, ”Stargate”, ”Godzilla” och nu senast ”10,000 BC”.

BETYG: EEE

Har idag varit och pratat om viktnedgång.

Om det var positivt vet jag inte..

Men vi kom fram till att jag är större än vad jag trodde och det var en besvikelse, att jag måste ner mer än vad jag trodde, och att jag har exakt samma blodtryck som min pappa, trots att jag rör på mig en hel del och äter bättre, tyvärr kan det vara så att det beror på en ärftlighet.

Den enda jag kan göra just nu är att försöka ta i lite mer i motionerandet och försöka äta på bestämda tider och det är svårt och det kommer att ta ett tag innan jag får in det på rutin, jag som inte gillar superrutiner. Men som sagt. det måste göras.

Sedan är det också så att när som tex jag är så stressad, inte kan koppla av och sover oregelbundet, vissa dagar sover jag hur mycket som heslt för att jag itne orkar med och vissa dagar är jag jättepigg, vissa dagar kan jag inte sova för det bara snurrar saker i huvudet.

Så kan det vara så att den stressen ajg har gör att man har svårt att gå ner i vikt eller så går man upp i vikt och tyvärr är det så ortättvisst att jag går upp istället för ner som andra kanske gör när dem stressar.

Så det är bara att konstatera att genom stressen, och den dåliga sömen och kosttiderna så kanske det är så att jag inte går ner nu oavsett om jag motionerar mer nu som jag gör.

Jag ska prova så ska vi ses i slutet av januari och se hur det blir...

I övrigt så träffade jag min bästa killkompis i lördags.. jag hade skickat sms till honom på fredagen och frågade om han ville kolla på film på fredagen eller lördagen, varför vet jag inte för jag vet att han inte bruka höra av sig. Så jag glömde bort att jag hört av mig så på lördag kväll ringde han. Så efter mormors goda smörgåstårta och goda fika. Och årets första julmust =) åkte jag till honom och hälsade på hans söta  valp. Och honom såklart.

Det luktade så gott om valpen, gillar valplukten. MMMMM det är så underbar... och så gott det luktar och sååå sööööt ,,,, den har sådan jämn och fin teckning på kroppen och den var så valpig som man har glömt bort valparna är och sedan bara falla ner i djupsömn= ) och när han höll om valpen fick jag sådana moderskänslor, dem var så söööta och man har svårt att se honom som en sådan ödmuk person, han ser sån inte ut, stor och muskelknippe med tatueringar och örhängen.... men han är verkligen snäll... och varm.. det har jag alltid tyckt, men när jag fick se den där ödmukheten mellan honom och valpen blev jag tårögd.. Har liksom inte rikigt förstått det på riktigt att han är sådan. Vilken kille!!!

Vi såg 2012

den filmen var faktiskt bra... Riktigt bra effekter tycker jag. Även om man kände på sig vad som skulle hända. Men jag rekomenderar att ni ser den.

Igår sov jag hela dagen kom inte upp ur sängen, likaså idag.

Vet inte vad som händer, varför är jag så här då och då att jag inte kommer upp.

Det är ju inget fel på mig ... alla ämnen i kroppen är som dem ska...

Kanske är det stressen och det jag har inom mig som måste bubbla bort.

Måste komma på något att få ner min spändhet som jag har.. jag är spänd dygnet runt.. frågan är om jag är rikgtigt avslappnad när jag sover eller om jag är på helspänn eftersom jag hela tiden vaknar flera gånger om natten.

eller har svårt att somna...

Ligger efter med pluggningen det är stressmoment, ett annat är att jag blir utförsäkrad efter nyår och inte ved vad som händer med ekonomi och sysselsättning fast det får jag veta på onsdag så den bördan har lättat lite, sedan har vi haft en hovslagare som har skutit upp skoningen gång på gång under flera veckors tid.. jag ringde för fyra veckor sedan första gången ,det är inte jag som blir lidande utan hästen och det mår jag dåligt för. Men frhoppningsvis kommer han på onsdag nudå... Sedan är det den dåliga ekonomin och framförallt vikten och min självkänsla... Undrar om det är stressmoment som påverkar mitt mående, sedan vill jag ju hinna njuta av träningen ( vilket jag gör både gymmässigt och ridmässigt) sedan har jag städningen hemma, har ingen julstämning alls här hemme, bara lite i köket och vardagsrummet så stökigt och skititg jag har nu har jag aldrig haft. Men jag hinner inte med mig. Jag hoppas alla stresskomponenter släpper om det nu är stressmomenten. Sedan är det tankar om ensamheten som kommer ibland, men det största är mitt viktproblem. Resten vet jag att jag fixar. Men vikten är ett stort orosmål över mig vikt och ekonomin.

Vet inte vad jag ska skriva mer...

vi hörs!

En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.

Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.

Pojken stannade. Han höll andan.

Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.

Hade han hört ljud i dimman?

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.

Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden - från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

BETYG EEE