Min dag har varit upp och ner vända världen. Helt snurrig!

Först så låg jag till efter 12 eftersom jag ville få en endaste timmes sömn.

Min katt pratade och lekte jättemycket hela natten och morgonen, hade ingen ro i kroppen.

Jag har känt mig stressad hela dagen och kännt mig grinig och irriterad,eftersom jag har så mycket plugg att göra samt att jag varit så trött, så jag tänkte att jag skulle ta en snabb ritt ute för att hinna med så mycket plugg som möjligt.

Det blev en barbacka ritt på 35-40 minuter, det var skönt, lagomt kallt, endast 9 minus och inget snöande. Det fick mig att stressa ner. Vi skrittade och travade och det var våran premiär barbacka ritt. Han var jätteduktig och höll det tempo jag sa att jag ville ha.

Sedan ringde jag och frågade om mamma och pappa hade några rester kvar sedan helgen och det hade dem så jag åkte dit och åt lite kyckling och ris medan jag varvade ner.

Jag kände mig nerstressad och vi höll på att plocka undan maten pappa och jag för att jag skulle ta med mig lite andra rester hem, så slapp jag göra mat imorgon.  Men maten blev bortglömd hemma hos föräldrarna för att........

Jag skulle böja mig ner och klappa på deras hund. Då bet han mig i och runt örat och släppte inte, han var elak. Riktigt arg. Som tur var släppte han, e fter kanske en minut, tur jag hade lugnet inne. Efteråt skämdes han, jag blev chockad och pappa med. Jag trodde först att det var i huvudet ovanför örat han bitit mig. Men han bet mig bara i örat som tur var. Jag blödde och jag var ledsen. Första tanken var att, nu tar vi bort honom. Och den tanken håller jag nog fast vid för hans egens skull.

JAg åkte in till akuten. Som tur var så fick jag komma in rätt fort, behövde inte vänta i timmar som jag annars har fått gjort med hjärnskakningar, benbrott, armbrott osv.

Först trodde dem att jag skulle slippa sy såg inte så allvarligt ut men när dem sedan hade tittat närmare så såg dem att det syndes lite brosk i örat så dem beslöt sig för att sy.

Men innan skulle jag få sprutor ( bedövnings) i örat. Det gjorde så ont och tårarna kom. Tyvärr gör det tydligen det. Men ett måste, när dem tagit sista sprutan mådde jag så illla så dem var tvungen att lägga ner mig, vilket inte är vanligt, hade väldigt lågt blodtryck, jag som brukar ha högre annars.

Det blev 5 sprutor totalt i örat.

När dem sedan sydde kändes det ingenting för bedövningen hjälpte.

Sex stygn blev det.

Fick påfyllnadsdos av stelkrampen och sedan ett litet förband runt örat, först trodde jag inte att det skulle göra så ont runt örat, men nu känner jag det trycker som bara den, det svullnar nog lite.

Jag ska ta alvedon nu när jag bloggat klart och jag fick med mig pencillin hem.

Samt utskrviet som jag måste hämta ut imorgon.

Stygnen ska tas av om en vecka ungefär.

Nu när jag känner lugnet så kommer tårarna hela tiden, i överflöd.

Vill inte ta bort hunden men tror att det är det bästa.

Han kan ha ont någonstans och man kan göra undersökningar innan. men vi känner att vi inte riktigt litar på honom då han har gett sig på en främmande människa för ett tag sedan också, men då tittade hon honom rakt in i ögonen och höll fast huvudet så vi trodde han upplevde det som hotfullt.

Men jag vet inte...

Idag var det helt oprovocerat och han blev så arg, varnade inte ens.

Jag går på min magkänsla och det brukar oftast vara rätt.

Att även om han får mediciner om han nu eventuellt skulle ha något fel som går att hålla i schakt med hjälp av mediciner när ska man då veta om medicinerna inte hjälper? Ska man hela tiden vara på vakt, pappa och jag litar inte på honom längre, medan mamma gärna vill ha kvar honom. Men jag tror nog att mamma har insikt om vilka konsekvenser det kan ge och få, men  det är klart hon var på jobbet så hon kunde väl inte tänka klart.

NU.... är alla ledsna.

Jag och pappa vill väl det också men det är inte shysst mot varken oss eller honom att inte kunna lita på varandra. Och skulle han nu ha något fel någonstans är det definitivt inte okej att ha kvar honom bara för att man tycker om honom.

 Vi vill inte att han ska lida ( om han nu gör det) för i övrigt ser han så friskt ut och har varit. Pigg och glad.

Men något stämmer inte och vi kan inte veta vad.

vi har tänkt och tänkt men kommer inte fram till något.

En trygg hund ska inte göra sådär. Det är något mentalt.

Han skämdes som en " hund" när gjort det där, och jag känner igen det han gjorde från min hund som jag hade. Och där blev det inte bättre, i perioder blev det de, men sedan kom det tillbaka som blixt från klar himmel. Han trodde vi berodde på att han var gammal och hade ont i kroppen. För han var stel det syndes på honom. Tror även att han började se dåligt. Han blev 12 år. En liten jack russel.

Men mammas och pappas är en stor hund och bara 4 eller 5 år gammal.

Ibland önskar jag att jag kunde prata med djuren.

Jag skyller inte skadorna på hunden, men det är inte heller mitt fel.

Någonstans briste vår kommunikation med varandra.

Men det syndes inte på kroppsspråket och det kom ingen varning utan allt gick så snabbt. Känner mig fortfarande lite chockad.

Nu gör det riktigt ont runt örat och huvudet.

Måste lägga mig och vila.

I morgon kommer nog beslutet att avliva den goaste hunden jag kännt till, även om han har haft sina fel och brister som precis alla hundar har,så har vi fått såå otroligt mycket kärlek från honom och vi har gett honom det också. Samt så fick han en andra chans, hade vi inte tagit hand om honom för några år sedan så hade han avlivats redan då p ga att ägarens gubbe hade dött, och tanten klarade inte av honom för att hon var gammal.

Men vi kan inte ha en hund där både pappa och jag inte litar på honom.

Vi vet ju inte vad som kan hända härnäst.

Det har hänt två gånger men det ska inte få hända en tredje gång.

Allt är helsnurrigt iaf

och vi gråter ja det gör vi..

Varför hände detta?

Varför just nu?

Varför mig?

Finns det några svar? antagligen inte. Många teorier och inga svar . Inte just nu iaf.

Vi gråter floder och vi funderar.

Framförallt har jag grymt ont i örat.

Det sjuka är att det känns som jag upplevt det här, att jag drömt om det här för länge sedan. Eller är det bara något jag kände för att jag kopplat ihop med några liknande händelser i samma miljö? Vem vet ?

Nu  blir det alvedon och soffan, ingen tv, kanske försöka läsa lite för att koppla bort tankarna...

På återseende!!

kram

Julen är över

ätit för mycket gått upp mellan 1-1,5 kg=(

Tillbaka till vardagen. Tänkte gymma men vågade mig inte på att köra, var inteeeeeeeeeee något bra väder idag.

Stress inför skolarbetet... sååå mycket att göra och allt ska vara klart senast torsdag... Hur ska jag hinna med...?

Var ute och red igår.. så härligt, känna hästens rörelser under kroppen och snö under hovarna. Travade lite men skrittade mest... var 12 minus ute. min höger hand och mitt högra ben frös lite. Måste ha dålig blodcirkulation på denna sida. Kan man ha så?

NU ska jag ut i mörkret och rida... Långkallingar på!

Vi hörs! kram!