Har idag varit och pratat om viktnedgång.

Om det var positivt vet jag inte..

Men vi kom fram till att jag är större än vad jag trodde och det var en besvikelse, att jag måste ner mer än vad jag trodde, och att jag har exakt samma blodtryck som min pappa, trots att jag rör på mig en hel del och äter bättre, tyvärr kan det vara så att det beror på en ärftlighet.

Den enda jag kan göra just nu är att försöka ta i lite mer i motionerandet och försöka äta på bestämda tider och det är svårt och det kommer att ta ett tag innan jag får in det på rutin, jag som inte gillar superrutiner. Men som sagt. det måste göras.

Sedan är det också så att när som tex jag är så stressad, inte kan koppla av och sover oregelbundet, vissa dagar sover jag hur mycket som heslt för att jag itne orkar med och vissa dagar är jag jättepigg, vissa dagar kan jag inte sova för det bara snurrar saker i huvudet.

Så kan det vara så att den stressen ajg har gör att man har svårt att gå ner i vikt eller så går man upp i vikt och tyvärr är det så ortättvisst att jag går upp istället för ner som andra kanske gör när dem stressar.

Så det är bara att konstatera att genom stressen, och den dåliga sömen och kosttiderna så kanske det är så att jag inte går ner nu oavsett om jag motionerar mer nu som jag gör.

Jag ska prova så ska vi ses i slutet av januari och se hur det blir...

I övrigt så träffade jag min bästa killkompis i lördags.. jag hade skickat sms till honom på fredagen och frågade om han ville kolla på film på fredagen eller lördagen, varför vet jag inte för jag vet att han inte bruka höra av sig. Så jag glömde bort att jag hört av mig så på lördag kväll ringde han. Så efter mormors goda smörgåstårta och goda fika. Och årets första julmust =) åkte jag till honom och hälsade på hans söta  valp. Och honom såklart.

Det luktade så gott om valpen, gillar valplukten. MMMMM det är så underbar... och så gott det luktar och sååå sööööt ,,,, den har sådan jämn och fin teckning på kroppen och den var så valpig som man har glömt bort valparna är och sedan bara falla ner i djupsömn= ) och när han höll om valpen fick jag sådana moderskänslor, dem var så söööta och man har svårt att se honom som en sådan ödmuk person, han ser sån inte ut, stor och muskelknippe med tatueringar och örhängen.... men han är verkligen snäll... och varm.. det har jag alltid tyckt, men när jag fick se den där ödmukheten mellan honom och valpen blev jag tårögd.. Har liksom inte rikigt förstått det på riktigt att han är sådan. Vilken kille!!!

Vi såg 2012

den filmen var faktiskt bra... Riktigt bra effekter tycker jag. Även om man kände på sig vad som skulle hända. Men jag rekomenderar att ni ser den.

Igår sov jag hela dagen kom inte upp ur sängen, likaså idag.

Vet inte vad som händer, varför är jag så här då och då att jag inte kommer upp.

Det är ju inget fel på mig ... alla ämnen i kroppen är som dem ska...

Kanske är det stressen och det jag har inom mig som måste bubbla bort.

Måste komma på något att få ner min spändhet som jag har.. jag är spänd dygnet runt.. frågan är om jag är rikgtigt avslappnad när jag sover eller om jag är på helspänn eftersom jag hela tiden vaknar flera gånger om natten.

eller har svårt att somna...

Ligger efter med pluggningen det är stressmoment, ett annat är att jag blir utförsäkrad efter nyår och inte ved vad som händer med ekonomi och sysselsättning fast det får jag veta på onsdag så den bördan har lättat lite, sedan har vi haft en hovslagare som har skutit upp skoningen gång på gång under flera veckors tid.. jag ringde för fyra veckor sedan första gången ,det är inte jag som blir lidande utan hästen och det mår jag dåligt för. Men frhoppningsvis kommer han på onsdag nudå... Sedan är det den dåliga ekonomin och framförallt vikten och min självkänsla... Undrar om det är stressmoment som påverkar mitt mående, sedan vill jag ju hinna njuta av träningen ( vilket jag gör både gymmässigt och ridmässigt) sedan har jag städningen hemma, har ingen julstämning alls här hemme, bara lite i köket och vardagsrummet så stökigt och skititg jag har nu har jag aldrig haft. Men jag hinner inte med mig. Jag hoppas alla stresskomponenter släpper om det nu är stressmomenten. Sedan är det tankar om ensamheten som kommer ibland, men det största är mitt viktproblem. Resten vet jag att jag fixar. Men vikten är ett stort orosmål över mig vikt och ekonomin.

Vet inte vad jag ska skriva mer...

vi hörs!

En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.

Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.

Pojken stannade. Han höll andan.

Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.

Hade han hört ljud i dimman?

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.

Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden - från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

BETYG EEE

Idag känner jag mig ovanligt pigg för första gången på länge.

Jag har varit på gymmet imorse och efter det blev jag piggare, måste jag göra om =) Var precis som jag vaknar till liv med hela kroppen och sinnet, fast man startade seg. Var där mellan 7 och halv 9... Känner mig riktigt duktig faktiskt..

Löpte i aerobic programmet ( weightloss) eller löpte jag gick, kände av knäet. i lagomt tempo. 30 minuter.. rätt svettigt... sedan gjorde jag lite allsidig lättare träningspass i mage, rygg armar och lite ben. Vill inte har för stor träningsvärk i benen imorgon e.m när jag tränar för Åsa. Men vi får se på söndag om jag koncentrerar mig på det då.

Sedan har jag suttit och pluggat lite också och ätit frukost....

För er vanliga människor med jobb och så är detta nog inte så märkvärdigt,

men för mig som har en lättare depression och är studerande ( fram till nyår) . Är det en sensation att ta mig upp ur sängen tidigt på morgonen.

Känns skönt med en start på förändring igen.. Och hoppas det kan hålla i sig nu. Ett bra tag framöver igen.

Kanske har det hjälpt att jag sovit ut såååå överdrivet mycket denna vecka...

Igår låg jag och surade och var trött. Sov av och till hela dagen och halva kvällen.  Var precis som jag behövde det. Är skitsugen att åka och gymma igen klockan två men ska nog låta bli. ( men han är ju säkert där, den vackra) =) men struntsamma... hoppas jag får se honom till veckan.

Vad är väl en bal på slottet liksom.

Har också tagit sååååå långa sovmorgnar denna vecka... nästan halva dagarna.. Men kanske var det de som behövde för att energin ska komma tillbaka...

Det enda jag ska göra nu ära tt vila på frukosten.

Läsa lite... och sova lite... men bara en eller två timmar, sen ska jag ut oc h rida en sväng,,, städa behövs också... orkar nog ta tag i det nu.

Hej hopp!!!

Sist jag skrev om min drömman var i Maj....

dvs snart 7 månader sedan.

Jag har inte läst om det jag skrev för att jag tycker det skulle vara kul att skriva om det och se om jag har ungefär likadana kriterier som jag tyckte då på min drömman.

Självklart ska man ta det med en nypa salt. Den perfekta drömmannen finns inte eftersom vi alla har fel och brister. Men det kan vara kul och skriva om det ändå. =) ....

Hoppas någon får nöjje av att läsa det =)

Men mest skriver jag för min egen skull....

Ha så skojj med läsandet =)

MIN DRÖMMAN

ska vara ärlig och öppensinnad

Ha hjärtat på rätta stället

Kunna visa känslor på ett ärligt och bra sätt,

inte skämmas för att visa känslor.

Han ska inte vara för macho, men inte heller en " mes"

Det ska vara lite go och action i honom.

Han ska ha ett leende som man kan dö för och ögon som man drunknar i.

Han ska vara snäll.

Han måste nästan ha ett eget intresse eller livsstil.

Acceptera min livsstil.

gärna en kille med lagomt mycket muskler som gillar att äta hälsosamt, men inte till överdrift, får gärna vara en liten godisråtta emellanåt.

Mannen/ killen ska helst vara mellan 28- 32 år men någon ålder plus minus spelar ingen roll.

Det krävs dock att han ska vara ansvarstagande och får gärna ha en fin bil och ett bra yrke. Men itne vara för egoistisk.

Ödmjuk mot alla medmänniskor krävs och han ska inte festa varje helg.

Det gör inget om han har kill och tjejkompisar.

Bara jag vet att han inte kommer att vara otrogen.

Djurvän är ett krav. Får gärna ha egna djur, dock inte reptiler.  eller något konstigt djur, då dör jag av rädsla.

Barn är viktigt at du gillar då jag vill ha egna i framtiden och du får gärna älska julen, födelsedagar och funderar på äktenskap i framtiden.

En romantiker är att föredra, men inte för överdrivet för då känns det inte äkta. men så där emellanåt.

Du ska gilla att klä upp dig ibland, inte nödväntigtvis varje dag men då och då.

Mode ett pluss men eftersom jag har svårt för mode själv så är det inte ett krav, men gillar som sagt killar som tar hand om sig själva och är hel och ren, Det duger för mig.

Helst inga barn sedan tidigare förhållande för det kommer jag ha svårt för.

Men jag säger inte helt nej heller till det, det beror på.

Helst snus och rökfri. Då jag hatar snus, det är så äckligt. Rök är jag allergisk mot plus att det är så äckligt till lukt samt att jag är allergisk.

Ser helst att du är rökfri men inget måste... bara du inte är storrökare eller kedjerökare.  Men räkna med att jag kan bli lite småirriterad ibland om du är rökare så det vill jag helst inte ha.

oj,,, nu har jag kommit in i en kontaktannons nästan... men det gör inget , det får stå så här.

han får gärna ha egna åsikter och ideer men vi ska kunna mötas på mitten om vi inte är överens.

Inte får han vara rasist , nazist eller ha något emot homosexuella  osv. Det kommer jag inte kunna leva med.

Han ska leva i nuet men ha drömmar och mål i framtiden. Men på en rimlig nivå inte överdrivet höga.

Spela på spel javisst till en viss gräns. Men inte ofta och vara spelberoende.

Han får gärna bo i fint hus eller i fin lägenhet , men om inte .... så ska han vara ordningsam och hålla någorlunda ordning, inte vara för slarvig. men inte heller för pedant.

Han ska också kunna ta hand om hemmasysslor, att dela på saker om man sedan bor ihop. Det är viktigt

Gärna vilja resa lite.

Inte vara alkoholberoende eller  beroende av droger.

Vill att han ska en sund inställning till livet och i den livsstilen finns inga droger. Ska heller inte tycka det är okej att andra tar droger.

Han ska ha humor och vara lättsam.

Gärna lång. mellan 180-190

vältränad. men inget måste.

Men att gilla att hitta på saker på ledig tid vore inte helt fel.

Att shoppa är något positivt. Gärna till hemmet.

Vara familjekär på en lagomnivå.

Han ska inte vara för svartsjuk eller avundsjuk.

Han måste tillåta mig att ha ett eget liv också.

Att inte förändra mig,

han måste låta mig vara den jag är

Jag har inte skrivit dikter här på länge så jag ska nu försöka mig på att skriva någon eller några.Får gärna lämna kommentarer på dem om Du vill.. Blir bara så glad då =) .

PUSSELBITEN

En pusselbit fattas i mitt hjärta, har fortfarande inte funnit den.

Jag vet ungefär vad det är som saknas men vet inte vart jag ska hitta den.

Pusselbitar är svår att hitta, det gäller att lära känna sig själv och veta villken pusselbit som ska in och vart den ska. Sen är det bara att söka den.

Men vart man ska söka den, det är svårt att säga.

Man får känna sig fram, gå på hjärtat och sin självkännedom.

En intution eller kanske en dröm.

Pusselbitar fattas oss alla.

Men den kan som många tror, vara s vår att hitta.

Visst kan det vara det.

Men det är ingen omöjlighet.

När vi sedan äntligen har hittat den.

Tror vi att vi är hela igen.

Men då är det en ny pusselbit som saknas, som fallit bort.

Pusselbitar kommer och går genom hela livet.

Men dem finns att hitta, och dem finns att passa in i pusslet vi har.

Alla har vi olika pussel.

Ingen är den andra lik.

och vi söker alltid efter en pusselbit.

SJÄLENS SPEGEL

Vart sitter våran själ egentligen?

i utseendet?

vikten?

I vårat sätt att vara och vilka värderingar vi har?

Vart läser vi av en annan person?

Kroppsspråket i all ära, men jag tror det mest är i ögonen.

Jag tror jag kan läsa av många själar, genom ögonen. Något sånär.

Själens spegel sitter där.

Hur är själens spegel?

Glad? ledsen? arg? bekymrad?

Glänser den av lycka? glittrar det av glädje?

Alla har vi olika pupiller och ögon.

Vad minns vi mest när vi ser en person första gången?

håret? kläderna?

För mig är det oftast ögonen.

I själens spegel som är ögonen för min del

ser jag oftast hur en person mår.

Det är ögonen som får mig att falla.

Tomma uttryckslösa ögon blir jag rädd för medan en stark, pigg pupill som lyser och glittrar gör mig glad.

ögon som har tårar blir jag ledsen med.

Ögon som är livrädda kan jag få pankik att se, för jag vill så gärna hjälpa till att inte låta dessa ögon vara rädda.

Själens spegel. Är ögonen. Alla ögon är unika,ingen ser likadan ut. Själens speglar finns i olika tappningar och former.

Ändras från dag till dag, från person till person, kanske från timme till timme.

Men en sak är helt underbart...

Alla har sin egen spegel som är helt unik.

Ingen spegel är din lik.

Din själens spegel. Är din egna. Låt ingen byta ut din själs spegel om du inte själv vill det.

Själens spegel.  Är din spegel. Var glad för den.

En helt okej film.

Får i betyg: EEE

En rysk konsertcellist utsätts för ett bombdåd efter ett uppträdande i Ystad. Kvinnan visar sig vara ett kronvittne i ett mordåtal mot en medlem av den ryska maffian, nämligen sonen till dess ledande man, den länge internationellt efterlyste Leb Munchin. Wallander och hans kollegor befinner sig med ens mitt uppe i ett krig mot en mäktig internationell motståndare vars metoder är skoningslösa. Men Wallander anar att Leb Munchins motiv denna gången inte handlar om pengar och krass vinning, utan om något mycket djupare. Till slut står Wallander öga mot öga mot en åldrad brottsling som är redo att utkämpa sin sista strid med alla medel han förfogar över...

BETYG: EEEE

En spännande bok som man inte kan släppa ifrån sig i första taget.

Säger bara_ Läs den!

NY MÅNAD

och julen närmar sig med stormsteg. Lite trist att den lilla snön vi fick regnade bort det är tråkigt.

Jag skäller på mig själv också för att jag är så dålig att blogga för egentligen tycker jag det är rätt kul men har kommit av mig sedan låååång tid tillbaka. Men tänkte göra en vanlig kort uppdatering.

OBS! NI SOM VÄNTAR PÅ MINA TRÄNINGSUPPDATERINGAR FÅR TYVÄRR VÄNTA ETT TAG TILL. MEN DET KOMMER SOM SAGT.

Okej nu till en kortis uppdatering.

* Jag ligger i slutspurten i pluggandet nu. 3 100 poängskurser som ska vara klar inom tre veckor dvs jag har bara haft 4 veckor på mig men det kan det vara värt när jag vet vad jag vill bli när jag blir stor.

Nackdelen är stor sömnbrist. Men det är det värt. Man sover då och då. När man har tid liksom. Men det är ju bara ett kort tag till sedan är det äntligen över ... Puuuh.

* Bilen har varit trasig. Och vi har pratat med en som skulle hjälpa mig fixa den. Det tog en jädrans tid, uppskjutet hela tiden. Men äntligen är den fixad... nåväl inte allt... så jag kan fortfarande inte besikta den men som sagt jag får iaf köra den ett litet tag till.

* Ridningen går hyffsat... har gått bra men fick ett litet bakslag här i veckan som var. Det kändes super super dåligt men efter att ha kollat på filmen när mamma filmade ( ja faktiskt vill jag bli filmad så ofta det går, det gynnar min utveckling mitt mål är att om 2-3 år vara tillbaka i samma form som jag var i när jag var som bäst dvs mellan 16-20 innan handikapp och dåliga relationer spelade ett finger med i spelet.

* Jag har fåttt tid hos en distriktsköterska och jag hoppas och håller tummarna att jag kan få träning på recept om inte så kanske hon kan komma med några goda råd hur jag ska gå vidare. Vikten har som sagt stannat av lite.

* Gymträningen har gått hyffsat, men jag är lite för lat.. men har nu bestämt mig för att ge lite till när jag är slut, det är trots allt det jag bygger kondis på och minskar fettförbränningen skulle nästan behöva ha någon som står och skriker lite på mig så jag gör det där lilla extra. I ridningen kommer det automatiskt. Men som sagt.. Kanske jag kan hitta flytet i det hela snart .

* I veckan har jag varit lite dålig igen. Jag låg på gränsen till temp så jag tränade ingenting i måndags. I Tisdags red jag för Maria E och hade nog någon släng av något i kroppen för jag var helt slut och jag började nästan gråta, men som sagt man måste få ut det lilla extra ur hästen också. Men efteråt kändes det skönt. I Onsdagsmorse red jag också för Maria ohc var helt jädrans slut ... kroppen hängde inte med men som tur var var hästen mer självgående och inte lika seg som på tisdagen. Han gick bra, och jag var nöjd. . Sedan var det hem en sväng för att vila lite och duscha för att sedan bege sig på en 2,4 km lång promenad i 8 minus grader för att möta upp hovslagaren.  Men han kom aldrig och då blev jag lite sur. Eftersom jag inte var så pigg och han svarade inte när man ringde.

Resten av veckan har bara varit vila och lite plugg... mindre pluggande än vanligt för att hämta krafter.

* har pratat med min vän Tim från mammas pojkar också i torsdags. Jag vet inte men han är lite strange, inte samma som innan han vistades i Tv- fast det är klart många sliter och drar i honom nu. Men han är Alltid snäll och trevlig, en klippa faktiskt.

* Har också pratat med en annan vän. Och det känns helt ok. Fast man blir lite sur när dem jag sagt upp kontakten med för att dem inte hade tid är på samma fester som honom , men jag bryr mig inte. Vet vilken nivå dem står på nu.

* blev sur på en annan vän här i onsdagsmorse med. För att han inte förstår. Utan han tror sig veta vad som är bäst för mig jag gillar inte sådant..

* Blev också besviken på en annan vän för några veckor sedan när jag skulle träna , vi hade bestämt via msn på morgonen och sedan dök hon aldirg upp, jg väntade och väntade, tänkte ringa henne men tänkte att om hon inte kommer så borde hon ju skicka ett sms iaf och säga att hon inte dyker upp men det gjorde hon inte.

* Är det bara jag och min familj som är så knepiga att när man bestämt så har man och dyker det upp något så hör man av sig. För det vill ju jag, vill ju veta så man inte oroar sig eller väntar i onödan.  Hellre höra av sig en gång för mycket än en gång för lite. Likaså att andra  också kan ringa mig. Nu ringer nästan ingen mig för att jag inte ringer dem.. men det är bara för att jag önskar önskar att de andra kan ta initiativet någon gång. Dem vänner jag har i övriga landet - där är det ömsesidigt, ibland ringer jag och ibland dem, det är synd att man träffar dem så sällan bara.

* min arm värker så fruktansvärt igen. Gör ont konstant. mer eller mindre och vissa rörelser blir det värre i ¨. Det dumma är att det är inget fel och jag har snart gått med skadan i snart 2 år sedan misshandeln.  Men något fel i muskeln eller något är det ju, strålar som ut i armbågen och sist det var det var det en form av tennisarmbåge , nu vetetusan, får väl ta tag i det snart också.. är bara så trött på att träffa läkare, sjukgymnaster, kuratorer, sköterskor m m. har gjort det så mycket av och till nu så att jag känner att jg kräks snart .. speciellt med läkarna.  Men det är tur att dem finns. Men oftast kan dem inte lösa mina problem för jag har oftast så knepiga problem. Ta bara det med knäet.. det tog 7 år, av mina ungdomsår , mellan 18-25 innan dem hittade felet. Mycket man fick avstå, mycket smärta och depressioner genom dessa år.  Det problemet jag hade kanske jg berättar om en annan gång, vid något tillfälle vi får se.

* utslagen i ansiktet kommer och går fortfarande men det är inte allergi för man får inte nässelutslag av det var utlåtandet av en annan läkare som skrev ihop det. Just nu är dem mindre.

* har nått min målvikt 1- 80 kg... JIPPIE!! Håller jag i det så får jag gå ut på krogen för det var ju min belöning, målvikt 2-- var det tatuering tro? oc h hur många kilo var det ? måste jag kolla upp... nu är det bara 15-20 kg kvar... låter lätt men det är svårare nu... ju mer jag gått ner desto svårare är det att vikten ändrar sig trots att jag ändrat min kost.. Tror det beror på min oregelbundenhet i ätandet... Blir ändring på det efter nyår... Det positiva som är lite glädje i det hela är ---- att jag känner mig kurvigare... kanske inte är så men jag känner mig så...

* knäet värker lite igen.. men ska köra på. .. känner mig dum som går konstigt bara men folk får skratta... jag kan gå och springa nu iaf... och det känns som ett mirakel för min del =)

* en kille krockade med mig på ok parkeringen idag.. .haha.. eller krockade.. körde in... han körde som en galning rakt in i mig när han backade.. en jädrans smäll, hela bilen gungade... men ... tror inte det blev så mycket på bilen.. tur det var mammas och pappas volvo,, den är verkligen tålig så mycket den varit med om genom åren.. hade det varit min gam saab hade det nog inte varit något kvar av den...

Vet inte vad jag ska berätta om mer...

På återseende!